Evighet

Idag, tidigt i morse åkte Per med fler till Stockholm/Arlanda, för att sen kl 13.30 bege sig mot Bangkok och sen vidare till Krabi, AoNang. 
Jag har lyckats bita ihop hela tiden, fram tills i morse, jag åkte hem efter att barnen var lämnade. För att kunna låsa så Per kunde lämna alla nycklar hemma. 
Grät och grät och grät! Så fruktantsvärt jobbigt! Vi ses ju snart igen, jag vet det, men ikväll känns det som en evighet till nästa lördag. 
Vore ju konstigt om jag inte tyckte det var jobbigt. 
Det jobbigast är nog flygresan, jag kollar planet hela tiden, vart de är osv. När de har landat kommer jag kunna slappna av lite mer iaf, tror jag! 

(null)

Här är han nu, i skrivande stund.

Det finns saker hur nu som gör hela denna grej så mycket jobbigare, men jag blir glad att det varit bra idag, ändå, trots allt.
Jag hade en dip på jobbet när Per ringde för att säga att han skulle sätta igång flygplansläge. 

Annars har det ändå gått bra, onsdagar är stressiga så det har gått i ett. Och jag har haft människor som ringt och kollat läget och även varit här. Så tacksamt. ❤️

Nu ska Adrian strax sova, han har varit på bio och teater idag, långt och gå och han är väldigt trött nu. Nellie har haft simning i skolan och direkt efter har hon haft dans. Jag hoppas och tror att hon är trött med ikväll, jag kommer inte sitta uppe, jag kommer vara mes barnen och somna, kommer inte kunna somna men ska ligga i sägnen iaf, och tyckte liiite synd om mig själv, som är ensam. Och som har väldigt ont i huvudet idag. 

I morgon efter jobb och middag ska jag på step. Det behövs, blir både piggare och en gladare mamma då tror jag. 
Pappa och kanske mamma ska komma och ha barnen då. Adrian ska ju läggas precis då.
Han frågar ofta efter pappa, plutten, han grät och saknade honom massor när han var borta fre-sön förra gången. 
Det är nog det jobbigaste, se barnen ledsna och sakniga, då blir jag skör med. 
Men tänk nästa lördag när han kommer hem! Hur lyckliga kommer inte vi alla va då?! ❤️❤️ jag försöker verkligen se det positiva, men ibland, som ikväll, är det lite svårt. 

Ska krama mina barn extra mycket ikväll. 

(null)

Jag saknar dig redan Per, jag mår inte bra utan dig, känner mig inte hel. Du är pusselbiten som håller mig komplett. ❤️


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0