Kämpigt

Gårdagen var hemsk, allt var jobbigt. 
Vet egentligen inte varför, men saknaden överöste mig kanske. 
Skillnaden nu är att jag tillåter mig att ha en jobbig dag, då är det oftast bra dagen efter igen. 
Jag grät så mycket igår men lät mig göra det. Jag bokade av mitt träningspass då jag inte alls var i skick för att träna. Jag ville bara va med barnen. 
Så fort jag avbokat och kom hem mådde jag bättre. Jag bröt ihop när jag pratade med per igen såklart men jag kan inte rå för det. 
Jag vill ju prata med honom och se honom via FaceTime med såklart men igår blev det så jobbigt.
Men som sagt, ångesten och allt försvann sakta men säkert under kvällen. ❤️ pappa och Emma kom en stund med och åt mat med oss.  

Idag känns det bättre, jag vet inte varför det blev som det blev igår. Och jag ska försöka inte fundera heller.
Man har dåliga dagar ibland.

Och det är inte jättejobbigt hemma heller, barnen är helt underbara och allt flyter på, just nu är det saknaden som tar över helt. Galet! 
Är ju underbart att jag saknar så mycket, ❤️ men just nu är det jättejobbigt. Jag är inte hel, typ..
Men som sagt, det känns bättre idag och jag har både pratat och sett per, utan att bryta ihop. Kom en tår eller två under en viss stund bara men jag lyckades bita ihop och det är inte alls lika jobbigt idag. 

Han kommer snart hem, jag vet det. 
Men just nu känns det som en evighet, 4 dagar. Haha! 
Jag vet egentligen inte ens varför jag klagar, kanske är därför det blir lite jobbigare med, att jag känner mig "dålig" som klagar. Jag vet inte.
Allt går ju bra, visst är jag trött, men det tycker jag man får va, det går i ett hela tiden, så när barnen somnat blir det ingen egentid uppe sen, jag lägger mej ganska snabbt efter. 
Jag försöker spara energi så jag kan sitta uppe med min älskade man sen när han är hemma. ❤️
Igår somnade jag sent, blev stressad över att Per och de kom hem precis och klockan är sex timmar mer där borta liksom. Typiskt mig och stressa upp mig över det. Haha! Framför allt när allt var som det var igår med. 
Han får sköta sig själv, han lägger sig ju när han vill, blev bara nån inre stress just igår. 
Annars har jag faktiskt inte brytt mig nåt nämnvärt, han får ta sitt ansvar där borta, jag kan ju omöjligen ha kontroll så långt hemifrån. ;) 
Har ett kontrollbehov som sakta men säkert försvinner mer och mer. Härligt!
Allt kommer ju inte försvinna, men tänker att lite är säkert bra och ha kvar. 

Jag har lärt mig prioritera och lägga energi på det som ger mig nåt, har brytt mig och lagt så mycket energi på riktigt onödiga saker innan, detta har såklart min medicin styrt upp till största del, men jag följer med och jag hanterar det precis som jag önskat att jag skulle kunnat gjort innan. 

Ska köra igång igen nu, sen ska barnen hämtas, nellie har läxa, brukar dela upp allt på tre dagar men nu pga andra planer i veckan måste allt göras idag, direkt efter skolan. 
Ska bli intressant om hon är lika förstående med det när hon hämtas sen. Igår var det såklart helt ok att göra så, men brukar oftast glömmas till dagen läxorna gäller. Tror det är vanligt i den åldern. 

❤️

(null)

Kolla vilken bild som kom på mailen igår! Så stor han blev helt plötsligt! Älskade lilla Adrian! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0