två tänder mindre

Millan följde med mig upp i måndags till linköping när jag skulle opereras också, hon följde med Per innan med. Jag är så tacksam över att hon kan följa med.
Vi kom upp i god tid så vi hann äta lunch innan, ja var inte så hungrig dessvärre, kanske inte så konstigt.
Förra gången jag var där och drog ut en visdomstand fick jag lugnande med, en stor dos då min andra medicin stöter bort det lugnande typ, svårt och förklara. Men då tog det jättelång tid innan den ens gjorde värkan, när allt var klart hade den som mesteffekt typ. Denna gång kom det så mycket snabbare, jag blev lugn, trött och sluddrig innan ens bedövningen skulle sättas. Själva bedövningen (sprutan) är jag inte alls rädd för men när man får bedövning långt bak i munnen uppe så känns det som att det svullnar upp där bak typ och jag kväljer extremt lätt så det känns som jag ska kräkas hela tiden. Så en bra stund måste jag sitta med en hink i knät och hulka innan jag lyckas lugna ner mig och vänja mig typ.
 
Operartionen slutade väl värre än de trott denna gång med. Ca 15 stygn och två tänder mindre istället för en.. Detta pga att infektionen gått upp så långt som bihålan och förstört (luckrat bort) benet så tanden bredvid satt typ helt löst med då benet för den var borta med..
Var yr och trött hela dagen.
Jag fick ingen antibiotika iaf då min inflammetion var kronisk, ingen aning vad det innebär men det lät ju bra ändå, slipper gärna antibiotika!
Däremot får jag inte ta den starkare tabletten Per tog, den går inte ihop med adhd medicinen heller tyvärr såde sa att ja verkligen skulle försöka utstå smärtan med hjälp av en ipren och två alvedon..
Dagen efter hade ja inte särskilt ont men var svullen, hade tänkt mig så mycket värre smärta tror jag. Men sen på kvällen började det göra mer ont och natten och dagen efter går inte beskriva, det hjälpte inte alls med de smärtstillande jag fick ta. Försäkte intala mig att jag haft så mycket mer ont än så utan smärtlindring men det var inte lätt att tänka så just då!
 
Jag får inte heller snyta mig och helst inte nysa heller men då måste jag släppa ut den, jag som allti dannars håller nysen inne, är livrädd för att nysa så så fort jag känner nåt är på väg killar jag till på näsan så den försvinner, är inte reda för att känna hur det känns än faktiskt. hoho!

När de ringde dagen efter och jag inte hade så ont frågaed jag om träningen... om det fortfarande var en vecka som förra gången, NEJ! Tio dagar minst, och då får jag inte träna utan kanske gå en promenad, pulsen får inte gå upp för då sätter blödningen kanske igång igen.. Jävla skit!
Blev helt förstörd då! Om tre veckor ska stygnen ut och då efter det får jag förhoppningsvis träna, men då drar Per till Thailand dagen efter! 
Jag blir ju tokig av att ingenting göra. Det mest ledsamma är att jag precis innan detta börjat känns mig så stark! Träningen gav så mycket styrka nu och jag kyckades göra saker med kroppen som jag aldrig orkat innan..
Nu får jag knappt inte i min nån näring alls och kan inte äta nåt nämnvärt pga smärtan heller så jag tappar massa i vikt. Har velat gå ner i vikt innan men inte mer nu och inte pga att jag inte äter! Jag lät väl inte tappa så mycket fett heller utan en hel del muskler antar jag.
 
Jag har klagat till min tandläkare om ont i munnen just där dessa tänder sitter så jag i efterhand nu har ansett att det inte hade behövt gå såhär långt! Jag har fått min journal hemskickad så den har jag läst igenom nu och ska ringa runt nästa vecka och se om jag kan få nån hjälp eller gå vidare på nåt sätt!
Detta kostar ju skjortan tyvärr, tack och lov har vi lyckats spara undan pengar men det känns ändå förjävligt att behöva ta så mycket därifrån pga detta. Men det kunde ju barit värre så jag ska va glad ändå.
 
Nu ska benet i käken bildas på nytt och läka till, sen ska ett stift opereras in och ett tandimplantat ska dit. En visdomstand nere har upptäckts att den växer vågrätt mot de andra tänderna så den måste bort också såmåningen, ganska snart. Men det försöker jag inte ens tänka på nu! Varken smärta eller kostnad.
 
Jag vet att det kan va så mycket värre än såhär men ibland får man klaga. Bättre att klaga här i. 
Försöker finnas som stöd till en vän nu som har det kämpigt och mina tankar är mycket där med nu. Jag kan inte göra så mycket annat än att finnas där och hålla tummarna. Har spenderat min förmiddag med henne idag och jag tror vi behövde det båda två.
 
Idag ska vi till ishallen på allmän åkning, men nu innan är Per och barnen på lekia och handlar en halloween outfit, Nellie ska iväg till en kompis i morgon kväll så då ville hon ha nåt såklart och vi har inget alls hemma.
Per ska väl hänga på på allmän åkningen, han känner mig väl, och vet att bara för att det känns bättre idag men smärtan så är det risk att jag kör på som vanligt. Jag är fortfarane sjukt svullen men det ser jag inte själv ju. och jag försöker ta det lugnt men när jag inte har riktigt lika ont som innan så är det svårt och hålla igen, min energi kommer inte ut nånstans som det är nu och det är lite jobbigt.
 
Men det kunde vara värre som sagt! Och vi klarar detta! Helgen blir lugn annars och jag ska försöka få i mig mer energi så jag mår bättre fysiskt, är så matt i kroppen, men det är ju inte så konstigt det heller med tanke på det lilla som komma i magen just nu.
 
Trevlig helg!
 

en veckas paus

Denna veckan som varit har varit kämpig...
I torsdags förra veckan skulle Per göra sin operartion i munnen, det var en stor inflammation i en tand och även tandkött, ben och bihåla. Hela grejen blev lite mer omfattad än vad de trodde, över 20 stygn i munnen och helt öppet till bihålan. Han mådde jättedåligt när han kom hem och barnen blev såklart oroliga. Per är inte den som mår dåligt och ligger i soffan helt utslagen som han gjorde... Jag skulle ha tränat på kvällen och Per sa att jag kunde göra det men jag såg juhur dåligt han mådde. Och jag vet ju hur P funkar med, när han mår riktigt dåligt så säger han alltid: -Det går bra, det är ingen fara, fastman ser hur jävla dåligt han mår. Jag bestämde mig för att avboka passet iaf och det gjorde jag rätt i, han sov hela kvällen sen och vaknade som först när jag skulle gå och lägga mig. Väl då erkände han hur sjukt ont han hade haft, som jag såg också såklart. Även att han sa att det inte var "så farligt". 
Jag fick ringa Amdenta (där han opererades) och fråga om han kunde få starkare smärtlindring då ipren och alvedon inte hjälpte alls, de fixade det så jag åkte och hämtade ut det direkt.
Så fort han tagit tabletten försvann värken men han blev väldigt snurrig och "rusig" då den innehöll morfin och det har han aldrig behövt ta innan så han visste inte hur man kunde reagera. Men huvudsaken är ju att värken försvann.
 
Han ska äta flytande mat i 2 veckor och får absolut inte snyta sig och måste han nysa så får han inte hålla den inne alls utan släppa ut den eller hur man ska förklara. Jag har en tendens att att alltid hålla nysen inne.
hans inflammation var så pass stor så den antibiotikan han fick var jättestark och de varnade honom för magont. De första dagarna har han inte haft onti magen men första dagen han slutade med de starka tabletterna så kom magvärken direkt och han mådde jätte dåligt. Det tog bort magvärken också med andra ord.
 
I lördags fyllde jag år. Vi delade på alla besök över hela helgen med tanke på att Per inte mådde bra. Jag tyckte vi kunde skjutit på det helt en helg men det ville inte Per.
Min familj kom på fredag-kvällen och Pers föräldrar på lördagen och Pers bror med familj direkt efter Adrians hockey-skola på söndagen.
Jag har mått så dåligt av att de hur dåligt Per mått och hur ont han har haft, jag har försökt göra det mesta hemma och hållt oss borta, så han har kunnat spela eller kollat film och tänkt på annat. Vi hängde en hel del ishallen på allmän åkningen.
 
Jag skulle tillbaka och dra ut en inflammerad tand på måndagen, (i måndags) och den oron kom först i söndags, jag har inte klarat av att titta i munnen alls på Per med tanke på att jag skulle dit med.
 
Nå! Vad hände då?! Det är så jävla jobbbigt men samtidigt sjukt komiskt. Hur fan kunde det bli samma? För båda?
Jag ska fortsätta skriva om mitt sen, känns kanske inte jätte roligt men jag vill skriva ner för egen del hur jag mått bl.a. och skillnaden på mig och Pers och hur olika man är när det gäller typ samma saker. 
 
Det tar på oss väldigt mycket fysiskt, men även psykiskt, Jag är glad att jag är så pass stark i mig själv nu för tiden ändå.
Allt jobb med mig själv och hjälp med KBT och medicin, kan inte tacka allt tillräckligt! Sen stödet från familj och vänner med. Är så tacksam över peppning och hjälp. Per är alltid det som håller mig uppe annars, som jag kan luta mig mot, men han har även varit skör nu och nu vet jag att vi har andra vi kan luta oss mot om vi inte alltid orkar hålla upp varandra. Det visste jag såklart innan med, men ibland bevisas det extra mycket. Vi klarar så otroligt mycket tillsammans men ibland blir det kämpigt en stund och då har alltid nån varit där. 
 
Det här är snart över, det här iaf, sen ska energin samlas på igen och ta tag i nästa steg. 
Heja heja!

stolt mamma

Igår hade vi utveckligssamtal för Nellie, tanken var att vi båda skulle vara med men det blev lite för körig på jobbet så jag fick svstå, det räckr ju gott och väl att Per är med så det gör inget så. Men känns bra om jag kan va med också, men jag var med Nellie när hon vaccinerades i tisdags. Det gick jättebra, jag vet inte direkt orolig att hon skulle vägra heller, hon har gjort värre prover än så, vi kom in först, och de tvar tur då det var överfullt med föräldrar och barn när vi kom ut.
 
Utvecklingssamtalet gick väldigt bra iaf, vi fick information om att hon ligger före i många ämnen och behöver utmanas mycker mer och det har hon redan böjat få göra i matten, hon har en svårare bok där. Och sen i svenskan ska hon få tio andra svårare ord i veckans ord, hon ska ha läxa i de andra "lättare" orden med men de behöver hon inte träna på hemma alls utan hon ska bara träna på de tio svåra orden hemma, hon får inte mer läxa iaf och det var hon nöjd över, hade ju varit dubbelt antal ord annars och det hade nog tyvärr inte Nellie gillat alls. 
Nu när hon har svårare grejer i fler ämnen så hinner hon inte klart lika snabbt som hon gjort innan och får kämpa mer, men hinner med veckans mål. Men nu hade Nellie önskemål själv att få sitta ensam när de jobbar då hon bara blir avbruten av andra barn som behöver hjälp hela tiden. Innan har hon fått och kunnat hjälpa de andra eftersom hon blivit klar snabbare men nu blir hon inte klar lika snabbt och vill koncentrera sig på sitt. Detta hade reda Nellies lärare reflekterat över och skrivit en notis om att hon själv skulle ta upp det med. 
Så skönt för en annan att Nellie tog upp det själv också, att hon tycker det är lite jobbigt och att hon vill kunna fokusera på sitt eget nu när det är lite svårt för henne också.
Hon är så stor nu och så duktig, är så känsligt att prata om detta då många kan ta det fel. Men samtiigt måste man ju få skryta lite med, jag blir ju stolt och jag vet att detta kan ändras också, eller jag tror det. Det kommer vara svårt för Nellie framöver med säkerligen och därför kan man få njuta lite av det nu när det går bra. Alla är ju olika, och jag är glad att det funkar så bra just nu.
 
Idag är en jobbig dag, både per och mamma har sina tider kl 13. Mår så dåligt av att se hur nervös och dåligt Per mår av detta, hur kommer det gå, kommer han ha ont länge efter osv. Hade tagit detta själv hundra gånger om! Jag har mitt på måndag igen men det tänker jag inte ens på just nu!
Mamma har läkartiden kl 13, håll alla tummar nu snälla! <3
 
Jag har träning ikväll men den kanske jag måste avboka, vi får se hur allt visar sig nu, hann med core igår iaf och sprang en tur efter, behövde göra av med energi, men efter var jag helt slut. Är lite stressigt på onsdagarna då Adrian och Nellie har träning samtidigtt och de måste hinna äta middag innan för annars blir det för sent, så de ska hinna hämtas och hinnas lagas mat innan kl 17. Men det går, nu var det adrians sista träning för i år iaf och det kändes ändå skönt faktiskt! Nu när Per ska iväg i november är det iaf bara ett barn som tränar på onsdagarna! Sen startar det igen till våren men då vet man inte vilken dag än.
 
Denna dag får gärna passera snabbt! Och jag hoppas jag lägger mig med ett leende på läpparna ikväll.

Vaccination

Idag ska Nellie vaccineras i skolan. En målsman behövde vara med tydligen, nellie ville inte det men de tyckte det var lika bra. 
Var lite tidigt så ska snart gå in. 

Annars är allt bra. Jag är så frusen bara, fryser jämt nu för tiden. Galet mycket! Vet inte om det beror på viktnedgången kanske. 
Vädret är så underbart idag, per ska träna ikväll senare, jag ska storhandla eftet jobbet snabbt sen ska jag hinner med en promenad och även en springtur i solen. Var länge sen jag sprang nu, hinner inte med alla pass jag vill. Har varit på step, core och hit nu senaste tiden. Men ska försöka springa lite med nu framöver.

Jag försöker bara få dessa dagar och gå, torsdagen kommer fresta på en del är jag rädd. 
Morgondagen kommer gå i ett med tanke på både barnen och min träning. Sen är det. Jag hoppas och ber så mycket att allt går bra den dagen. Både för Per och mamma. ❤️

Nu ska jag hämta nellie och gå mot skolsköterskan, sen tillbaks till jobbet igen!


Skör..

Även att jag mår väldigt bra, oftast nu så har jag kanske en liten liten dip nu. Jag är så skör, gråtmild, verkligen. 
Med tanke på allt som händer omkring nu så är det inte konstigt, jag vet det. Men jag vill kunna motstå all skit nu, men det går inte.
Jag kunde inte hålla mig från gråt den lilla stunden jag jobbade idag heller. 
Ryckte upp mig iaf och bet ihop när Per åkte. 
Barnen och jag har varit i norrhult ikväll, Linda, Alice och Emilia var med där ute också. Så mysigt! Vad skulle jag göra utan Millan. Är så tacksam för allt hon gör. ❤️

Sen nu på kvällen kom världens bästa Emma hit. 
Nellie sminkade mig ikväll, herre Gud alltså! Vet inte vad hon fått alla grejer hon gjorde ifrån, vissa saker förstod jag mig inte på. 
Men huvudsaken är att hon försökte. Vi ska göra smink-grejer i morgon också bestämde vi. 
Nu sover barnen och jag ska också sova snart. I morgon ska Adrian på kalas. Sen får vi se vad som händer. Kanske se med de andra tjejerna på gatan när de också är alena 💚
Ska försöka se om jag orkar mig på ett träningspass med. Är inte bokad nåt nämnvärt i veckan då det är fullt varje dag, den ena mer jobbig än den andra. Så ska försöka ha en aktiv helg med träning istället. 

Jag hoppas så innerligt att vi vaknar friska i morgon nu! Och att morgondagen bjuder på glada barn, för då blir det en glad mamma med. 
Nellie har sånt sjukt humör nu för tiden, går inte förklara. Men jag hoppas att det har ett samband med hormoner osv då hon växer nåt sjukt nu! Syns på kläder och även på den extrema mängd mat hon äter nu, när detta visade sig visade sig även hennes humör. 
Jag vet inte om det är så, jag kanske vill att det är så mest. 
Jag hoppas det lugnar sig med det också såsmåningom.

Nu ska jag läsa lite på Aftonbladet och andra bloggar och sen hoppas jag att jag somnar ifrån, har svårt och koppla av när jag är ensam annars! 

Saknar Per!

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Luften gick ur mig

Efter denna vecka med alla som insjuknat och hur det härjar runt överallt med magsjuka och Adrians bakslag hela tiden är jag helt slut! 
Men det har gått så bra! Jag sträcker på mig. Men jag är slut iaf, luften gick ur mig helt när mamma blev inlagd igen. Då kunde jag inte hålla tårarna borta, är väldigt skör idag. Nellie och tjaffsade, som alltid typ men betydligt mildare idag, då brände tårarna bakom ögonlocken med. Shit alltså!

Ser inte fram emot helgen som jag annars gör men vi ska få det bra, det kommer gå bra. Blir nån mer sjuk så blir den, jag kommer inte göra mer än jag måste. Adrian ska på kalas och sen har barnen träningar. Det får va det. Hade gärna hälsat på mammi med men det får vänta. ❤️

(null)

Kom iväg och tränade idag iaf, var iväg en sväng igår med. 
Skönt! Men idag var der jobbigt! Riktigt svettigt!

Blev ännu mer utgifter denna månad, men nog så viktigt att få det gjort. Vill inte räkna på vad alla operationer går på. 
Per har en jättestor inflammation i munnen som måste åtgärdas snabbt snabbt snabbt. Så de ringde från Linköping idag, så han ska dit nästa vecka redan. Vilket gör att han inte alls mår bra, han klarar inte av tandläkaren annars knappt, inte sprutor, inget sånt. Detta är så jobbigt för honom och det syns på honom med. Älskade du ❤️
Att han ska iväg i helgen kom väldigt lägligt för honom iaf, då får han annat att tänka på. Det är han värd. 
Sen är han hemma ca en månad innan han drar ett par veckor till Thailand igen.
Vi nöter inte på varandra nu för tiden iaf. Men som jag älskar honom! Han är mitt allt. 
Saknad är bra med och vi har ju hela livet framför oss förhoppningsvis. 

Jag älskar dig Per och är så glad att jag har dig dessa stunder, vi är så starka tillsammans och som vi växer, eller som du får mig växa rättade sagt. ❤️

Osäker

Eller egentligen inte.

Jag vabbar hela dagen idag, jag har haft en jobbig natt, ville inte åka till jobbet ifall jag skulle bli sjuk. Jag brukar ha ångest på nätterna och minst en gång i månaden, men inatt eftersom vi har magsjuka in the house så blev jag osäker. Och jag stressade kanske upp mig ännu mer vilket gjorde allt ännu jobbigare. 
Jag mår bra nu!

Adrian äter fortfarande inte helt bra! Han är ju inte stor i maten annars heller men det går väldigt sakta framåt här, idag hände en lite incident med men det tror jag kanske inte är nåt "magsjukesymptom", men för att vara på den säkra sidan så tänker jag ju så. 
Väntar på att Per ska ringa mig så vi kan bestämma hur vi gör i morgon. 
Jag vill gärna ringa dagis och meddela och även prata om lite annat. 
Det härjar fortfarande runt där iaf kan man säga, antingen har väl bakterierna hängt kvar under helgen eller så kanske nån kommit tillbaka lite tidigt, eller så är det ett envist virus just nu. 
Usch!
Jag som kanske egentligen inte vill veta, eller jag kanske vill veta att det går för att va lite beredd, men inget mer, verkar dras åt den informationen. 
Nej vars, beror säkert på att de man umgås med nu har det och de flesta går ju på samma förskola som oss så det är ju inget konstigt med det.

Jag tvättar sängkläder idag och har städat toaletten igen.
Jag är lite mer orolig just idag, men det blir jag av att jag inser hur segdraget detta är, smittan i denna familj är ju inte över än kanske heller då. Jag är så trött! Och hade egentligen kanske sett fram emot en helg med två vuxna i huset men Per är iväg fre-sön. 
Men det kommer gå bra. Det är ju bara hoppas ingen mer insjuknar. 

Nu är tvätten klar, dags att tumla!

Daga för jobb

Väntar in Per och Nellie nu. Sen ska jag ner och jobba. 
Har haft en förmiddag gällande tvätt och städ, som de senaste dagarna. 
Tanken var att Per skulle jobba hela dagen i morgon men måste vara med på ett möte i morgon med den nya chefen så jag ska jobba morgonen iaf. 

Har pratat med Åsa i en timma idag, saknar att bara ses och kunna prata, det var vi överens om, och med tanke på både samtalet och tiden så märktes det tydligt där, vi ses ju på träningshuset så men där hinner man inte prata. 
❤️

Har suttit och irriterat upp mig på detta med 48-timmars regeln.
Hur alla tycker och anser när man ska börja räkna. 
Det är ju inte konstigt det går runt, nu har jag kanske bara antagit detta, denna gång men jag tror och vet ju att denna person tänker helt olika än vad jag gör. 
Men ska va SYMPTOMFRI 48 timmar, inte 48 timmar sen sista kräkning. Du kan ju må dåligt många timmar efter sista kräkningen med. 
Jag räknar från att man ätit som vanligt och är som man brukar.
Alla räknar olika, jag vet det, men jag retar upp mig och blir säkerligen ännu mer arg för att andra åker på det med och smittan håller igång. Nu blev ju vi smittade denna gång. 

Det är inget att grotta ner sig i för oavsett vad jag säger gör ju alla olika, men ville skriva av mig!

Nu ska jag till jobbet!

Magsjuka

Har väntat, det ha gått hos oss på snövit i två veckor nu. Och när en av Adrians bästa vänner åkte på det och jag fick ett sms tidigt på lördags-morgonen att en annan kompis åkt på det så blev jag så glad att det verkade som att vi klarat oss denna veckan med.. tills efter en halvtimma ca, då fick Adrian jätteont i magen och snart därefter kom det. 
Vi har varit förskonade ändå, eller Adrian, det har inte varit särskilt intensivt, men väldigt märkligt ändå, när man precis börjar slappna av så händer nåt, så ca 13 timmar efter så kräktes han igen sent igår.. så har bakslagen visat sig igen, och igen.
Verkar va såhär för flera iaf, men allt ter sig så olika, men den ena av Adrians kompis och Adrian själv får nästan alltid detta samtidigt och på samma sätt. Nu kanske de stackarna haft det betydligt värre denna gång på andra plan men just dessa bakslag har båda haft och de är så jobbiga.. 

Det som är skönt är att jag och familjen tar detta så bra, visst fan är det jobbigt, men det tycker väl alla eller?
Kvällarna är väl kanske jobbigast, om nån mer blir sjuk på natten, men nu har ju Adrian tack och lov varit så duktig så då lugnar jag mig där med. Jag tycker så jävla synd om honom! 

Jag har fått många reaktioner på hur jag kämpar med att hantera sånt här och jag är så glad att andra märker hur jag kämpar med. Och hur jag låter när vi pratar osv. 
Det gör väl att jag sträcker på mig mer med såklart. ;)
Träningen ställde jag in idag, tränade ett jobbigt pass hemma istället med per.
Blir så stolt över min man med, jag hoppas han håller i detta. 
Har stöttat och hjälpt en vän idag och sen har vi mest tvättat, och tvättat, och tvättat. 
Nu ikväll har vi rensat hela garderoben i hallen. Fanns mycket som kunde slängas, jag kan inte samla på mig allt och sälja, har inte tid med det! Inte plats heller. Och ingen köper ändå så då slänger jag i en container till slut iaf.

Jag hoppas på en bra start på veckan nu, en frisk start! 
Vet inte hur vi gör med vab i morgon än, jag tar morgonen iaf sen får vi se, skulle va gött och jobba lite med då tisdagen blir min lott att vabba, då måste Per va på jobbet hele dan.

Ska krypa ner brevid min bleka sjukling nu. ❤️

(null)

-18 kg och -15 cm i omkrets. 
Idag visade vågen målet på min vikt, mitt mål jag hade från början, som jag sen ändrat lite på, om det går.. muskler väger ju mer säger dom ju så jag är mer än nöjd om jag stannar här. För jag ska bli starkare, är så otroligt tacksam för att jag fick följa med Jennie & Åsa till träningshuset och testa på alla pass. Och som vi peppar varandra nu! 
Även tacksam för mitt jobb som gör det möjligt att ens gå dit! ❤️




Mammi <3

Älskade mamma, jag undrar vad det är som händer, har det där jävla lymfomet dragit igång igen? Allt detta som varit senaste tiden är precis som det var då.. man blir orolig, igår hämtades hon igen, allt gick så snabbt, otcäkt snabbt. Jag pratade med henne på dagen och då var hons relativt pigg, hon hinner lagom hem och sen hämtas hon igen. 
 
Förutom detta så mår alla bra, Per tränade igår, han skulle träna och testa Core på träningshuset men stannade kvar med Pata på Go Crazy med, jag blev helt nervös då jag kände på mig att han skulle ta ut sig för mycket, men han får skylla sig själv. Men han kom hem och var så glad och pigg och tyckte det var jätteroligt, men sjukt jobbigt. haha! Så idag kan man ju tänka sig hur han mår :) Hur det kommer va i morogn vill jag inte ens säga till honom.
Jag står fortfarande i kö på booytpumpen ikväll men har inte kommit fram en enda plats än så har ställt in mig på att gå en promenad med Linda istället. Var länge sen vi fick till det och var så sjukt länge sen vi pratade så ser fram emot det mär nästan faktiskst.
Barnen har träningar osv med så det måste jag rodda i först bara. 
 
Igår bestämdes det att Per ska följa med Ingo och nya chefen på kursen i Thailand. Inget jag alls ser fram emot men kan inte säga nej heller när jag mår så pass bra nu som jag gör. Vi avvaktade med svaret pga min medicin och vi inte visste hur jag skulle reagera. Men nu med facit hand så kan han följa med. Det kommer gå bra, han har varitborta längre innan när jag mådde sämre. Vi ska försöka få till så att Nellie och jag får komma iväg på nånting också. Adrian bryr sig inte riktigt lika mycket det, att per kommer utomlands menar jag.
 
Läste en text igår, som en kille med Adhd skrivit, jag blev helt rörd och det kom en tår, det förklarades så bra! Det finns så mycket texter om det och jag har läst massa olika sånna texter men ingen som denna. Jag önskar att alla kunde läsa den, har läst den för några och vissa får gåshud och säger att det förklaras så bra och att allt som skrivs där är jag... får gåshud igen.
Jag tänker att det är så många, vuxna som barn som garanterat känner så som inte vet att man kan bli hjälpt. Man tror att det är så det ska va, men eftersom jag själv vet hur underbart livet kan bli (jag har haft ett underbart liv innan med men detta är så annorlunda)  om man bara får hjälp så önskar jag att fler sökte hjälp. Det är värt det! Hundra gånger om!
Jag önskar att jag sökt hjälp tidigare men är glad att jag gjorde det till slut iaf, så jag kan få må såhär nu. Sen har alla dåliga dagar såklart. Och det har även jag, med medicin, men det går inte jömföra. Det jobbiga som finns kvar nu är det hormonella (oftast), och det kan jag inte göra så mycket mer åt. Jag är mer känslig då och mer irriterad och reagerar hårdare, men det har blivit mildare med med hjälp av spiralen och säkert även av medicinen. Det är hanterbart nu.
livet hörrni!
Nu ska jag snart på möte.
 
Trevlig onsdag!

RSS 2.0